STRAWBS – NOMADNESS – 1975
Nomadness ska enligt många fans vara ett av Strawbs allra svagaste album. De har säkert rätt. Jag kan dock inte låta bli att tycka om den här plattan, åtminstone till en del. Det är en rockigare platta än normalt från prog-, folkrockiga Strawbs, och det kan jag faktiskt tycka vara okej.
Tydligen var det så att Strawbs i mitten av 70-talet hade siktet på att inta hela USA, de nöjde sig alltså inte med England och Europa. Det sägs vara förklaringen till soundet på den här plattan, som är mer rock- och bluesorienterat än gruppens tidigare.
Något som många fans – fullt förståeligt – inte ansåg var särskilt klädsamt för ett så välrenomerat progrockband som Strawbs. USA-lanseringen gick som väntat inte heller särskilt bra. Det hjälpte inte ens att Rick Wakeman hoppade in och lirade keyboard.
Nu har jag inte ett särskilt långvarigt eller särskilt känslosamt förhållande till det här bandet. Strawbs kom in relativt sent i mitt liv (då främst med Hero And Heroine, som jag dessutom hörde första gången massor av år efter den släpptes), och mitt lyssnande blev därför inte på något sätt kronologisk utan i den ordning skivorna dyker upp i de skivaffärer jag besöker.
Det är till exempel därför jag ännu inte hört någon av Strawbs allra första plattor, utan har fått nöja mig med LP-skivorna från 1974 och framåt.
I fallet med Nomadness är det ganska befriande.
Jag kan utan några som helst egentliga känslomässiga bindningar eller liknande lyssna på skivan utan att medvetet eller omedvetet göra jämförelser till dess nackdel, eller fördel.
Så jag kan i stället konstatera att Strawbs klär rätt bra i rock- och bluesutstyrseln också, dock utan att direkt imponera. Lättviktigt? Kanske det, men inte alls behagligt att lyssna på. Kvaliteten på låtarna är generellt hög, med det lilla bekymret att det saknas en riktig topp. Föreslår dock att Golden Salamander officiellt utnämns till skivans bästa spår.
Nr: 1244/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar