Genesis försökte sätta trenden

GENESIS – ABACAB – 1981

Det går inte att sätta någon exakt tidpunkt även om den inte går hela vägen. För här märks att Genesis fortfarande försöker sätta trender i stället för att följa dem. De försökte åtminstone. Försökte.

Nu blir det dock inte så där jättebra. En del gamla proggiga genesisfans vrider säkert lite generat på sig när Abacab kommer på tal. Det är ingen höjdpunkt i bandets historia. Den här ju till bandets senare historia, den utan både Gabriel och Hackett.

Som mainstream popskiva har Abacab dock vissa kvaliteter. Men utan att överraska eller presentera något spännande. Abacab är bara en lagom genomtråkig skiva som man med enkelhet kan lyssna igenom flera gånger utan att egentligen uppfatta om annat än ljud i bakgrunden.

Å andra sidan saknas det ordentliga bottennapp, det var Phil Collins, Rutherfors och Banks alldeles för rutinerade för, så det går inte att peka ut Abacab som en dålig platta. Men de där två LP-sidorna försvinner liksom förbi utan att man märker det. Helt plötsligt ligger nålen längst in på skivan och skrapar och orsakar på sin höjd ett konstaterande jaså...

Det var inte lika självklart då. Men så här snart 40 år senare går det tveklöst att peka ut Abacab som en synthpopskiva. Utom skivans kanske bästa låt, Dodo/Lurker, en sju minuter lång sak som med lite god vilja kan kallas progressiv rock.

Men den som gillar trummaskiner och såna där danslåtar man aldrig kommer ihåg namnet på, kanske tycker det här är en bra platta.

Nr: 1246/2222

Jag har skrivit om skivan tidigare. Det här är en repris av ungefär samma text.