HOOTERS – ZIG ZAG – 1989
Jag vågar påstå att Zig Zag blev Hooters stora genombrott. Åtminstone var det då vi här i Sverige fick upp ögonen för bandet. Låtar som Brother Don´t You Walk Away, You Never Know Who Your Friends Are och reggaeversionen av 500 Miles blev stora radiohits.
Jag köpte inte skivan då, visste inte ens vad bandet hette, men gillade det lite skitiga rocksoundet som det är på den här plattan. Att det soundet idag känns både bombastiskt och överambitiöst skyller jag på den tidens musiktänk. Det var så bra rock skulle låta då. Men det var först när Hooters släppte Out Of Body ett par år senare jag fattade vad bandet som spelade hette och de blev en del av min historia.
Idag har jag inte oväntat lite svårare för Zig Zag. Den hörde ju till de där skivorna man ganska snabbt tröttnade på. Jag har sedan dess inte känt något behov av att spela skivan och fick när jag nu bestämde mig för att skriva om den, tvinga mig att motvilligt lyssna på den igen.
Och jag kommer till samma slutsats nu som då. Hitlåtarna är bra, överproducerade men precis som det skulle vara i slutet av 80-talet. En del låtar är fortfarande jobbiga, som Always A Place och Give The Music Back, som blir lite för mycket metalflirtande för att det ska vara kul i längden.
Jag ångrar dock inte skivköpet eller att skäms över att skivan finns i samlingen. Jag var med i slutet av 80-talet, det var Hooters också, de hör liksom till mitt förflutna vare sig jag vill eller inte.
Jag kan dock inte undgå att konstatera att det förmodligen bästa med Zig Zag för min del var att det var den skivan som visade på Hooters tidigare plattor, främst One Way Home och Nervous Night, som jag tycker är starkare.
Nr: 1655/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar