Alan Parsons Project i Barcelona

ALAN PARSONS PROJECT – GAUDI – 1987

Sista plattan med Alan Parsons Project går i samma spår som skivorna innan. AOR med inslag av progrock. Inte illa alls egentligen, men vid den här tiden, slutet av 80-talet, var det inget som jag var särskilt intresserad av.

Lite synd kan jag tycka nu. Nu för tiden uppskattar jag skivan mer och har den senaste tiden nog lyssnat på skivan fler gånger än jag gjorde när den var ny. Man ska då komma ihåg att i min värld var Alan Parsons i slutet av 80-talet utsuddad till någon slags bifigur i rollistan, på den tiden spelade jag Springsteen så det dånade i väggarna.

Gaudi är enligt Alan Parsons inspirerad av den katalanske arkitekten Antonio Gaudi (1852-1926), troligen mest känd för att ha ritat katedralen Sagrada Familia i Barcelona, en byggnad som ännu inte är färdigbyggd.

Bland annat återstår byggandet av det ecntrala kyrktornet, 172 meter högt. Det har preatats om att försöka få byggnaden färdig till 2026, då det är 100 år sedan Gaudi dog, men ingen tror den tidsplanen ska hålla.

Nåja, albumet Gaudi är dock ett färdigtställt verk av Alan Parsons. Det är liksom katedralen storslaget och atmosfäriskt, men samtidigt motsägelsefullt. Kyrkobyggnaden lär innehålla flera olika stilar på grund av den långa byggtiden, som startade redan på 1880-talet.

Alan Parsons Gaudi har inslag av progrock och flera av låtarna är långa och är fantasirika och omväxlande. Samtidigt går det inte att låta bli en jämförelse med till exempel Journey, Asia och liknande. Alan Parsons gick ju redan från början av 80-talet allt mer mot AOR och Gaudi går i exakt samma spår.

Man skulle väl kunna säga att det är en fristående fortsättning på föregångaren Stereotomy, men med lite mindre gitarr och hårda riff. När jag nu lyssnar på Alan Parsons produktion från det tidiga 70-talet med progrockalbum som Tales Of Mystery And Imagination och I Robot och sen fram mot mer ordinära rock- eller popalbum som Ammonia Avenue och Vulture Culture går det att hitta en röd tråd, där avslutningen med Gaudi känns helt naturlig.

Detta album var inte på något sätt Alan Parsons sista, han spelar fortfarande in ny musik, men har sedan slutet av 80-talet gjort det i eget namn, utan sitt Project.

Nr: 1609/2222