Lille Gerhard och en gul resegrammofon i plast

LITTLE GERHARD – DEN SISTE MOHIKANEN – 1961

Den här EP:n har varit min så länge jag minns, ända från mina allra första år. Men så kom skivan redan 1961. Av någon aneldningh fick mina föräldrar för sig att ge mig skivan på någon av mina allra första fördelsedagar.

Så Den siste mohikanen hör till mina allra första minnen, tillsammans med en gul resegrammofon i plast från Grundig som farsan kopplade till en gigantisk radio, också det en Grundig, för att få lite bättre fart på ljudvolymen.

Ett annat minne är att låten gärna spelades på de hippor och partyn man blev inbjuden till under mellanstadieåldern. En gissning från mig är att jag fick inbjudan till en del av de där festerna bara för att jag hade den här skivan...

Upptäckte en lite märklig sak nu. De andra tre låtarna på den 45-varvs-EP har jag inget som helst minne av. Men de kunde ju så klart inte mäta sig med Den siste mohikanen. Det här var ju på den tiden ungarna fortfarande läste äventyrshistorier med indianer och kowbojs.

Little Gerhard hör ju till de stora svenska rockartisterna från den svenska popmusikens ungdom. På den här skivan hade han dock bytt namn till Lille Gerhard eftersom han vid den här tiden börjat sjunga sina låtar på svenska.

Nr: 62/EP