Den korta versionen av Let´s Dance

DAVID BOWIE – LET´S DANCE – 1983

I min popvärld var det här årets bästa poplåt 1983. Det var alltså inte bara discofolket som älskade Let´s Dance, den gick hem hos mig också. Det var ganska udda sak för att spelas på diskoteken egentligen. Det går ju inte att missa desperationen och svärtan i låten.

Låten markerade också en ny tid för Bowie. Det hade dröjt tre år från föregångaren Scary Monsters, som i jämförelse var riktigt experimentell. Let´s Dance var mer mainstream dancepop och inledde en en av Bowies minst spännande perioder, maninstream pop. Den följdes till exempel upp av plattor som Tonight och Never Let Me Down, som de allra mest hängivna bowiefansen alltid haft svårt att förlika sig med.

Nåja, det där förtar ju inte storheten i Let´s Dance. Det är som sagt en lysande poplåt. Hela albumet är också av mycket hög klass, betydligt bättre än det som skulle komma de närmste åren efter.

LP-versionen av Let´s Dance är förresten betydligt mer spännande än singeln. 45-varvaren är nämligen nedkortad till ungefär tre minuter, på LP:n är låten mer än dubbelt så lång. Det var också den som spelades på diskoteken, den långa versionen släpptes nämligen på maxisingel.

Nr: 151/singel