GRAVY TRAIN – STAIRCASE TO THE DAY – 1974
Det här blev sista albumet med Gravy Train. Man nästan känner domedagsstämningen. Det handlade om att vinna eller försvinna. Gravy Train förlorade...och försvann.
Det är kanske därför plattan är både underskattad och ganska okänd utanför den innersta kretsen av fans.
Vi tar det tråkiga direkt. Staircase To The Day kan inte mäta sig med bandets två första album, debutskivan och uppföljaren A Peaceful Man. Tredje plattan, Second Birth, höll inte riktigt samma kvalitet. Men de två första skivorna var briljanta progrockplattor som tyvärr inte fick särskilt mycket uppmärksamhet.
Staircase To The Day var alltså Gravy Trains fjärde försök att nå ut till en större publik. Inför inspelningen satsade de hårt, bytte producent, utökade bandet med ytterligare en gitarrist och ny trummis. Men trots det delvis nya soundet och en förväntansfull stämning i bandet, och i eget tycke en rad väldigt bra låtar, fick Gravy Train finna sig i att stå var på stationen ännu en gång.
Det hjälpte inte ens att namnet på skivan, medvetet eller inte, kunde associeras med Led Zeppelin och Stairway To Heaven. Därmed kan man nog säga att historien var över för Gravy Train. Det trista med bandets uteblivna framgång är att folk i allmänhet aldrig fick höra talas om bandets två första skivor heller. Men hos samlare och kännare har ju Gravy Train alltid varit synnerligen respekterat.
Staircease To The Day är i mitt tycke ett synnerligen lyckat progrockalbum. Gravy Train inspirerades av storheter som Jethro Tull, Jimi Hendrix, Beatles och Canterburyscenens jzzinspirerade progrock. Det skapade sammantaget ett ganska säreget och modigt sound.
Jag kan dock inte påstå att jag tycker jättebra om allt på skivan, men det mesta. Framför allt tycker jag bra om att skivan är så varierad, allt från jazz till hård rock. Att Gravy Train emellanåt använder sig av flöjt är så klart ett stort plus. Och så gillar jag sångarens raspiga röst.
Nr: 1542/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar