MARILLION – MISPLACED CHILDHOOD – 1985
Fantastisk öppning på den här skivan. Nakna Pseudo Silk Kimono följs av Kaylight, och som om det inte vore nog, Lavender som tredje låt. Det finns många som påstår att Misplaced Childhood är Marillions främsta verk.
Jag kan hålla med om det, men vill samtidigt påminna om debutskiavn Script For a Jester´s Tear. Jag kan inte välja mellan de två. Men vad ska jag göra det för? Jag har båda i samlingen och kan njuta av precis när jag vill.
Marillion hör till 80-talets progrock, genren brukar kallas neo-prog, en stil mer anpassad till den tidens rockmusik, lite mer lättillgänglig utan att för den skull bli mainstream.
Jag hör till generationen innan, 70-talets progrock. Därför kom Marillion in tämligen sent i mitt liv. Jag kunde till en början inte förlika mig med soundet och inte heller de likheter med Genesis som Marillion hade. Men det har ändrat sig, även om jag aldrig känt det som särskilt angeläget att utforska neo-proggen ytterligare.
Än så länge har jag nöjt mig med Marillion.
Inledningen av Misplaced Childhood kan få mig att tappa andan nu för tiden också. Soundet är visserligen synthigt, egentligen lite för mycket för mig, men samtidigt så väl avvägt att jag har svårt att släppa den här skivan. Det är ett album jag gärna lyssnar på flera gånger i rad. Det där synthiga vägs nämligen upp av skarpt slipade kanter som ger musiken en egdy och synnerligen bitter och upprorisk ton, eller atmosfär kanske.
Det känns lite orättvist att bara nämna några spår på skivan. Jag vill egentligen lägga till alla, men nöjer mig med triumfatoriska, övedådiga, mäktiga Waterhole och märkliga men synnerligen varierade Blind Curve.
Är dock helt övertygad om att andra har helt andra låtar de vill lyfta fram. Det är ett tecken på att detta varierade och fantasirika album är ett riktigt starkt progrockalbum.
Nr: 1610/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar