Sailor och discodunket 1977

SAILOR – CHECKPOINT – 1977

En kort period på 70-talet lyssnade jag en hel del på Sailor. Det var mest för att ingen annan jag kände gjorde det. Vad kan jag säga idag? Jag hade fel, alla andra rätt. Det kom jag på 1977 då Sailor släppte sitt fjärde album Checkpoint.

Det var Down By The Docks som fick mig sluta spela Sailors skivor, en discolåt. Man kan väl skylla på att det var 1977, discons absolut främsta och mest glittrande år, men det var inte Sailors grej. De hade aldrig tidigare spelat in något liknande och gjorde det förmodligen aldrig sen heller.

Sailor hade innan Checkpoint släppt en rad ganska hyfsade popskivor, där bandets egenuppfunna instrument nickelodeon skapade ett ganska säreget sound. Det var någon slags mix mellan piano, orgel och spikpiano.

Idag hade ingen lagt ner tid på att bygga nåt sånt instrument, de hade använt en synth. Sailors två första skivor, debuten med hitlåten Josephine Baker och andraskivan Troblue hade låtar som A Glass Of Champagne och Girls Girls Girls.

Men efter det tappade Sailor och Georg Kajanus, som skrev alla låtar , fart. Tredje skivan kommer jag lite svagt ihåg för Stiletto Heels. Enda minnet jag har av Checkpoint är alltså Down By The Docks, men inte för att den var bra, jag tyckte den var hemsk.

Kom ihåg att 1977 var både Thank God It´s Friday och Greese filmer alla älskade, men inte jag eftersom jag just den perioden inte ville göra något som någon annan ville...

Jag trodde jag gjort mig av med Checkpoint, men hittade den nyligen stående vid sidan av de två första sailorskivorna, som jag sparat. Givetvis kunde jag inte låta bli att spela skivan igen...vilket inte blev särskilt lyckat när jag tänker efter. Det visade sig att jag tycker ungefär på samma sätt om Down By The Docks nu som då.

Men jag tycker lite bättre om albumet då jag upptäckte låtar som Stay With Me Now, Romance och en del till som nog gör sig ganska bra i sailors ordinarie katalog. Att låtarna på detta album än på tidigare skivor lär bero på att Georg Kajanus, som förmodligen hade ont om bra låtar på lager, släppte in de andra i bandet som låtskrivare också.

Vi som har koll på Creedence och deras Mardi Grasskiva vet att det inte alltid är bra. Men det visste tydligen inte Kajanus. Så då lev det som det blev, med discodunk och allt. Nej, den här skivan glömmer vi. Sailor ska möjligtvis kommas ihåg för småtrevliga popdängor som A Glass Of Champagne och Girls Girls Girls.

Nr: tänkte först ta tillbaka den in i samlingen, men efter att jag lyssnat på den flera gånger bestämde jag mig för att det inte blir så.