TOM ROBINSON – HOPE & GLORY – 1984
Tom Robinson var inte bara Sing If You´re Glad To Be Gay och 2-4-6-8 Motorway. Han spelade in flera skivir efter det också, som Hope & Glory. Sen gick ryktet att han lämnat rockmusiken för new romantic och synthpop.
Det stämde inte visade det sig senare. Men det gjorde att jag lät bli den här skivan, särskilt då jag inte tyckt att hans andra album efter debutskivan 2-4-6-8 Motorway varit särskilt intressanta.
Så det blev ett märkligt möte när jag nu, över 30 år senare stötte på skivan. Jag tycker betydligt bättre om den än jag anat. Det är en mycket rockigare platta än jag hade fått för mig.
Med de vaga minnen jag har av Tom Robinsons skivor från det sena 70-talet och tidiga 80-talet, vågar jag dock inte ge på att jämföra med dem. Det enda jag egentligen kan säga är jag tycker bra om skivan. War Bride, som blev en mindre singelhit på sin tid är dock ingen låt som tilltalar mig.
Jag gissar att det är från den låten new-romanticryktena kommer. Det är en sjysst poplåt i en ”rätt” genre för sin tid, men inte mer.
Jag tycker bättre om rockiga låtar som Murder At The End of The Day och Prison. Visserligen ganska synthiga med låtar med bra driv. Min morbida sida säger också att och den något oväntade Steely Dan-covern Rikki Don´t Lose That Number är en orsak att ha den här LP:n. Men det beror förmodligen på att Tom Robinson slaktar låten något så våldsamt. Jag menar det är ingen låt det går att göra discopop av...egentligen.
Nr: borttagen ur samlingen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar