Det första jag upptäcker är att nästan alla i bandet spelar synth. Ofta ett inte bra tecken, tänker jag. Å andra sidan skulle Doktor Kosmos kunna vara 90- och 00-talets svar på den svenska proggen. Och då är det väldigt lämpligt att så många som möjligt spelar samma instrument.
Twiggy Pop sjunger och...spelar synth. Den nye, som tog över efter den gamle, Handsome Hank, hanterar trummorna...och inget annat (oj). Mångsysslaren Stålispojken har en gitarr, en bas...och en synth.
Doktor Kosmos dök upp på den svenska pophimlen i mitten av 90-talet med album som Socialmedicin, Cocktail och rockoperan Stjärnjerry. Jag har inte hört nån av de skivorna, men har fått berättat för mig att texterna ofta handlade om politik med kraftiga inslag av naivistisk humor.
Troligen höll sig bandet med åsikter som tippade åt vänster, men inte så mycket att de tyckte hela världen kunde fara åt helvete (som de riktiga proggarna gjorde på sin tid. Det var bättre förr). Men känner att jag missat något där, förmodligen borde jag leta reda på den där gamla plattorna.
Folk som kan Doktor Kosmos betydligt bättre än jag menar att bandet på den här skivan släppte lite av sin naiva humor och blev mer seriösa, dock utan att humorn försvann på vägen. Soundet är som sagt synthigt. Eller så här. Det synthpop, ganska rockigt dock.
För att förklara för folk i min ålder: Doktor Kosmos låter som en skramlig variant av Lustans lakejer men utan depressiva texter. Men bara lite, för dem är betydligt mer varierade än så.
Och det är bra. Jag kan emellertid inte påstå att jag blir särskilt fascinerad av musiken. Men det antar jag beror på att Doktor Kosmos och jag är barn av olika tider.
Doktor Kosmos. Nej, det är något helt annat det.
Nr: 205/CD
Jag har alla Doktor Kosmos' skivor, tror jag, om de inte släppt något de senaste fem-tio åren. I mitt tycke är Stjärn-Jerry den första som är värd att lyssna på fler gånger än en... Socialmedicin saknar låtar som sätter sig, och Cocktail är Uje Brandelius solo på synt med inbyggd trummaskin, låter det som i alla fall. Men Stjärn-Jerry och Evas Story minns jag som riktigt bra. Det där med "Rockopera" är ganska löst påklistrat.
SvaraRaderaSen vet jag inte, Doktor Kosmos hade nåt sorts ironiskt vänsterperspektiv, så att man egentligen inte visste om de var vänster eller "vänster". Som att de inte riktigt vågade stå fullt ut för texterna, utan alltid hade en "vi skojar bara"-bakdörr att smita ut igenom. Fast det gör inte låtarna sämre.