Onödigt coveralbum av Santana

SANTANA – GUITAR HEAVEN – 2010

Chris Cornell gör det väldigt bra när han imiterar Robert Plant och får Santanas version av Whole Lotta Love att låta nästan exakt som Led Zeppelin. Men det är kanske där felet ligger. Santanas album Guitar Heaven blir ett vanligt coveralbum, ganska fantasifattigt faktiskt.

Det där tog emot att skriva, Santana är en av den här bloggens hjältar. Men Santanas tidiga 2000-tal har jag aldrig riktigt kommit helt överens med. Det började med Supernatural 1999, fortsatte med storsäljande Shaman och All That I Am.

Guitar Heaven är fjärde santanaplattan på ungefär samma tema, Carlos skriver låtar, lirar gitarr och hyr in olika meriterade sångare till varje låt. Skillnaden på Guitar Heaven är att det denna gång handlar om covers på giganter som Led Zeppelin, Cream, George Harrison, Doors, Hendrix och så vidare.

Självklart låter det väldigt bra. Carlos Santana lämnar aldrig något åt slumpen. Till sin hjälp har han dessutom en rad synnerligen meriterade artister som Joe Cocker, Jonny Lang och Stone Temple Pilots Scott Veiland.

Men när jag nu sitter här och lyssnar slår det mig att jag nog hellre lyssnat på originalen. Jag blir sugen på Creams Sunshine Of Your Love och att än en gång få höra George Harrisons magiska gitarrslingor i While My Guitar Gently Weeps och önskar att jag haft Jeff Becks album Truth där I Ain´t Superstitious finns.

Med lite eftertanke då den tillfälliga blindheten släppt efter att ha läst igenom låtlistan, tycker jag att Guitar Heaven var ett onödigt album.

Om Santana gjort låtarna till sina egna och släppt lös sin egen gitarr hade idén varit ohyggligt spännande. Nu blir Guitar Heaven bara ännu ett ganska anonymt coveralbum, även om det är inspelat av en av rockhistoriens allra största.

Nr: 253/CD