SHYLOCK – GIALORGUES – 1977
En mycket spännande skiva från ett band som numera betraktas som hjältar inom den franska progrocken. Symfonisk rock, dominerade av orgel med viss hjälp av gitarr, i långa melodislingor som inte lindats in i onödigt krimskrams.
Jag är lite tveksam, men man kanske kan säga att musiken är avskalad, nästan naken, i jämförelse med de flesta andra i samma genre. Jag uppskattar detta och trivs i högsta grad i sällskap med Gialorgues, utan att för den delen bli allt för översvallande i mitt omdöme.
Men jag kan konstatera att Shylock är ett av flera högintressanta franska progrockband som man förr i tiden knappt fick höra talas om eftersom skivhandlare och skivbolag var övertygade om den brittiska och amerikanska populärmusikens överlägsenhet.
Men den bristen i mitt skivintresse har jag tagit igen på senare år. Vad gäller Shylock innebar det dock att jag fick tag i bandets andra album först, Ile De Fièvres...vilket kan vara orsaken till att jag gillar den skivan lite bättre än Gialorgues.
Utanför mina skivhyllor råder det omvända förhållandet. Debutskivan Gialorgues anses vara mästerverket, medan bandets andra och sista album sällan nämns. Fördelen med det är att Ile De Fièvres är både lite enklare att hitta (men inte lätt) och inte så dyr.
Shylock jämförs musikaliskt oftast med King Crimson, vilket jag kan hålla med om, men tycker gitarrsoundet har ganska stora likheter med Steve Hackett och tidiga genesisalbum som Selling England By The Pound, Foxtrot och The Lamb Lies Down On Broadway.
Nr: 206/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar