Peter Gabriels revolutionära album

PETER GABRIEL – PETER GABRIEL 3 - 1980

Det var med sitt tredje album Peter Gabriel över gränsen. Det var radikalt, revolutionärt och mycket intelligent. Det var dessutom långt, långt före sin tid och är vid sidan av Selling England By The Pound det bästa Gabriel gjort.

För det här var musik som inte existerade på den tiden. Peter Gabriels dataexperiment med ljudeffekter, rytmer och nya harmonier blev en chock. Det tog tid innan det gick att acceptera den. Det är ett mörkt och otäckt album, ett psykologiskt test. Peter Gabriel petar med vassa glasbitar på nervändar man inte trodde fanns. Albumet ger ingen som helst avkoppling, det är en sinnessjuk thriller där man bara dras med.

Det kanske låter som jag tar i för mycket, men så var det då. Det finns inte en enda dålig låt på den här LP:n, trots att Gabriel nästan uteslutande använder trummaskiner och hårt processar varenda ljuddetalj genom datorer.

Men då ska man komma ihåg att han var en av de första som gjorde det. Då var det nytt och spännande. Och så lite om låtarna, för det här är riktigt bra grejer.

Inledningsspåret Intruder fick håret att resa sig i nacken direkt. Det är en synnerligen otäck historia som nästan skapar känslan av krälande likmaskar i ruttet kött, samtidigt som Gabriel spelar hartsfiol på dina nervtrådar. Den är våldsam, brutal och chockerande.

Fortsättningen med No Self Control har kraftiga psykopatiska drag och kräver total uppmärksamhet. Family Snapshot höjer om möjligt spänningen ytterligare och tar lyssnaren med på en resa tillbaka till Selling England.

Games Without Frontiers, Lead a Normal Life, I Don´t Remember är fascinerande och politiska Biko är en flirt med världsmusik, som för 30 år sedan knappt existerade inom popmusiken, revolutionerande. Det här är ett album man blir nervös och lättretlig av. Men det är en av de absolut bästa skivor jag har i min samling.

Nr: 158/2222

Texten har publicerats tidigare, men eftersom jag fortfarande tycker skivan är aktuell publiceras den nu igen.