Det var dessutom långt, långt före sin tid och är vid sidan av Selling England by the Pound det bästa Gabriel gjort.
För det här var musik som inte existerade 1980. Peter Gabriels dataexperiment med ljudeffekter, rytmer och nya harmonier blev nästan en chock. Och det tog tid innan det gick att acceptera den.
Det är ett mörkt och otäckt album, ett psykologiskt test. Peter Gabriel petar med vassa glasbitar på nervändar man inte trodde fanns. Albumet ger ingen som helst avkoppling, det är en sinnessjuk thriller där man bara dras med.
Och så lite om låtarna, för det här är riktigt bra grejer.
Inledningsspåret Intruder fick håret att resa sig i nacken direkt. Det är en synnerligen otäck historia som nästan skapar känslan av krälande likmaskar i ruttet kött, samtidigt som Gabriel spelar hartsfiol på dina nervtrådar. Den är våldsam, brutal och chockerande.
Det här är ett album man blir nervös och lättretlig av. Men det är en av de absolut bästa skivor jag har i min samling.
OBS! Det är fullständigt meningslöst att lyssna på de här låtarna i mp3-format eller cd. Alldeles för mycket försvinner på vägen. LP-ljudet är så totalt överlägset. Att spela den i mp3-format är dessutom att riskera tinnitus eftersom man gärna vrider upp ljudvolymen för att inte missa något.
Bra skrivit! Du har verkligen fångat den mystik och underliggande hotfulla stämning som jag tycker genomsyrar detta fantastiska album.
SvaraRaderaDet som slog mig när jag först hörde detta album var precis som du påpekar trumljudet, inga cymbaler! Och sedan låtarna, de verkligen berör....Family Snapshot starkt rysningsframkallande. Tyvärr har jag inte Lp varianten på just denna skiva.
Tack för det.
SvaraRaderaJag har haft både cd:n och LP:n av den här skivan. Och kanske är jag part i målet, men LP:n låter mycket bättre.
En riktigt inspirerande text! Jag har alltid avfärdat Genesis som tråkig, pompös 70-talsrock av ett slag som aldrig intresserat mig. Och Peter Gabriels solokarriär är för mig bara den trista hitlåten "Sledgehammer" som jag alltid ogillat. Men nu känns det som om jag måste kolla in
SvaraRaderaTycker jag absolut. Framför allt Gabriels plattor före Sledgehammar...
SvaraRaderaHej, hittade sidan av en ren slump...
SvaraRaderaHåller med om att detta är en banbrytande platta! Måste dock invända mot "att Gabriel nästan uteslutande använder trummaskiner och processar varenda ljuddetalj genom datorer".
Det är riktiga trummor (dock utan cymbaler) nästan överallt, med lite "electronic percussion" på Games Without Frontiers. Inga trummaskiner, mig veterligen.
Och 1980 existerade knappt några datorer att processa ljud genom. Däremot fanns det elektroniska effektenheter och framförallt ett experimentellt sinnelag hos PG och hans medarbetare.
/ LC
Hej anonym, jodå trummisen Jerry Marotta är med på varenda spår på plattan.
SvaraRaderaMen det sägs enligt flera av de källor jag har att detta var en av de allra första album där trummaskiner användes. Men i bur stor utsträckning och hur de gjorde rent tekniskt har jag inte en aning om.
Låtarna är (de första två veckorna) inspelade i Gabriels "digitala" studio Mobile One, och sedan digitalt mixade i en Sony PCM 1610 (enligt vad det står på skivan), men om detta "bara" är en effektenhet eller dator kan jag inte svara på.
Men jag kommer ihåg att när skivan var aktuell gjordes tv-inslag om den som berättade om just den process Gabriel jobbat med, som var sensationell då. Och då pratade man om det som att det var en dataprocess.