The Musical Box: Powerrock med J Geils Band

fredag 26 augusti 2011

Powerrock med J Geils Band

J GEILS DAND - LOVE STINKS - 1980 

Love Stinks är den första riktigt kommersiella plattan med J Geils Band. Den kom 1980, och även om man måste utfärda en kraftig Gyllene tider-varning* på ett par låtar, är den bra.

J Geils lämnade i slutet av 70-talet den tunga bluesrocken för att lira vanlig ordinär powerrock.
Så på med en massa synthar å sånt.
Och funk-gitarr för jävulen!
Och glöm för helvete inte Magic Dicks munspel!
Låter det kladdigt?
Det är det inte!

Love Stinks är en lysande rock-platta.
Och eftersom jag spelat den nu igen...Den är fortfarande lika bra!
Det finns inte många sådana. De flesta skivor bleknar betänkligt med några år på nacken.

Jag kan tänka mig att de som gillade J Geils tidiga bluesrockers kanske rynkar på näsan åt det här. Men J Geils Band lyckas faktiskt få ihop det hela jävligt snyggt. Inledningen med Just Can´t Wait och Come Back är minst sagt kraftfull och massiv.

Det är faktiskt en ohygglig start, det är skivans två bästa låtar. Men Night Time och Tryin´ Not to Think About it ligger inte långt efter.
Sångaren Peter Wolf är förresten en elak jävel och dessutom hejdlöst rolig. Lyssna bara på Till the Walls Come Tumblin´Down. Bara för den låten är detta en absolut nödvändig skiva.

Så hittar du Love Stinks i nån skivback är det bara att tacka sin lyckliga stjärna och slå till. Köp!

Nr: 305/2222

Mer om J Geils Band
Rå och ärlig bluesrock (Nightmares)


* Just Can´t Wait låter misstänkt likt nån Gessle-låt, men jag orkar inte ta reda på vilken.

3 kommentarer:

  1. Tycker du verkligen att Gessle/Gyllene Tider är så hemska? Själv har jag alltid respekterat Gessle som låtskrivare, och om man jämför med annan svensk hitlistepop tycker jag att Gessles olika projekt (Gyllene Tider, soloplattorna, Roxette)genomgående hållit hyfsad kvalitet.

    SvaraRadera
  2. Nejdå. Det är inte det jag säger. Jag menar bara att det ibland låter som Gyllene Tider.

    SvaraRadera
  3. Ett praktexempel på en skiva där den bästa låten är just den första är The Amboy Dukes debutalbum från 1968. Baby please don't go är så unikt bra och de når aldrig riktigt samma höjder senare på skivan.

    SvaraRadera