Jag gillar Degüello. Kanske inte så mycket för låtarna. Det är egentligen ganska ordinär bluesrock ZZ top lirar här. Och så fattar jag inte varför de gav sig på Elmore James Dust My Broom.
Kanske var det en eftergift för de gamla bluesfansen, men lite träigt blir det allt.
Nej, jag gillar skivan av två andra skäl.
För det första ligger den ganska nära Tejas-soundet. Degüello från 1979 har en hel del av det där ödsliga och spöklika ökensoundet som gjorde Tejas till ZZ tops viktigaste platta.
Tejas är väl enda tillfället man kan påstå att ZZ top gjorde något experimentellt. Det känner jag igen på Degüello också.
Sen gillar jag att ZZ top är så in i helvete cyniska och ironiska. Lyssna bara på Cheap Sunglasses och Fool For Your Stockings. Det är elakt så det förslår. He he.
Mer om ZZ TopTorr och distinkt boogie (Tejas)
En vällagrad roquefort (Tres Hombres)
Besök i gryningen (Fandango)
bra, min åsikt också
SvaraRaderaNär man lyssnar på gamla ZZ Top-plattor idag tycker jag att det mesta känns som ganska ordinär bluesrock som man hört massor av gånger förut. Men jag förmodar att deras plattor kändes fräschare och roligare på 70-talet. Det var ju en tid då rockmusiken tenderade att vara ganska pretentiös och bombastisk med symfonirock, jazzrock, olika typer av progressiv rock osv. Och då kanske det var en frisk fläkt med tre skägglurkar från Texas som spelade rak, enkel boogierock.
SvaraRadera