Besök i gryningen

Redan i gryningen bultade ZZ top på min dörr. Yrvaken öppnade jag utan att förstå. De bootsförsedda texasrockarna, i långa bruna oljerockar och bredbrettade cowboyhattar, strök sina välansade skägg, tog av sig solglasögonen och spottade snorloskor på golvet.

Med ett överlägset flin tog någon av dem, han utan skägg tror jag, fram Fandango. Mexican Blackbird, Heard it on the X och Balinese fick de urdruckna ölburkarna på bordet att hoppa, väckte de som låg där under och snarkade. Okända inneboende med knullrufsigt hår tittade yrvaket upp bakom den gröna sammetssoffan.

ZZ top sparkade på de liggande kropparna och skrek för mig meningslösa ordharanger i deras öron, förmodligen texasslang, det lät tufft i alla fall.
De fick dem att hoppa och dansa och dra med skivnålen längs vinylen så det skrek i högtalarna. Med nöjda miner försvann ZZ top sedan ut i den kyliga morgonluften. Fandango lämnade de kvar.

Blues- och boogierockbandet ZZ top kom från ingenstans i början av 70-talet. De gav ut en rad tungt rockiga album, First Album, Tres Hombres, Rio Grande Mud och Fandango, vars ena sida var en liveinspelning. De sanslöst tunga riffen i La Grange, Jesus Just Left Chicago och Waitin´ For the Bus skakade om hela rockvärlden.

Samlingsplattan The Best of ZZ top från 1977 kan vara värd att ha i samlingen för den som inte orkar ragga upp alla äldre album.

Tremannabandet ZZ top var dessvärre också snabba med förändringar. Som ett av de första tyngre rockbanden började det använda synthar, på plattan Eliminator, och orienterade sig sedan snabbt in i kön av tämligen alldagliga hårdrockband. På senare år har ZZ top gått tillbaka till den ursprungliga stilen.