Inte gudarnas ambrosia

Ambrosia är gudarnas föda i den grekiska mytologin, det som Zeus och hans sällskap mumsade på där uppe på Olympen. Efter att ha lyssnat på amerikanska rockbandet Ambrosia förvånar det mig inte att den gamle guden kastade blixtar omkring sig och gjorde livet surt för de gamla spartanerna. Ambrosia är inte särskilt kul.

Jag kommer faktiskt inte ihåg varför jag skaffade en LP med dem. Ett otydligt minne säger att jag nog köpte den för ryktet att de någonstans påstods förena King Crimson med amerikansk radio-rock, alltså REO Speedwagon, Bruce Hornsby och annat sånt där degigt jox.

Nä, Zeus hade nog spottat ut den här ambrosian. Bandets låtar är så fattiga på smaker och sensationer, även om de försöker, att det förmodligen skulle fått hela DDR:s partiledning att rysa av vällust.

Den LP jag har, Somewhere I´ve Never Travelled, innehåller visserligen ett par låtar som blev mindre radio-hits i USA. Men ambitionen att mixa tung progressiv rock med amerikansk slätstruken hitlisterock funkar inte. Det hjälper inte att Alan Parsons har producerat. Det blir inte bättre ändå.

Somewhere I´ve Never Travelled är Ambrosias andra album och gavs ut 1976. Plattan fick ganska stor uppmärksamhet när den kom och har faktiskt hyllats av en rad musikkritiker. Men inte av mig. Bandet gav sammanlagt ut fem album, det sista 1982.