Två gånger Edmunds

Fan, ibland får jag för mig att jag kanske har lite för många LP-skivor. Vaknade igår morse och insåg att jag absolut måste ha tag i Dave Edmunds platta Repeat When Necessary. För det första hade jag inte hört på över 20 år och sen flashade det nånstans till att Nick Lowe var med och lirade. Och Nick Lowe går hem här hemma just nu, om man säger så.

De där timmarna innan Klasses Skivklubben öppnade släpade sig fram, men när det var dags hängde jag på låset. Och den första platta jag hittar i Dave Edmunds-facket var Repeat When Necessary. Kunde inte bli bättre, även om den var risig. Hyfsat billigt blev det dock, 50 spänn, så jag köpte en bunt skivor till.

Men det var Edmunds som hamnade på skivtallriken först, Girls Talk och Crawling From the Wreckage. Ruggigt gung, inget snack. Men nånstans i mitten av andra låten började jag ana oråd, det här kände jag igen lite för väl. Så bara för att kolla läget bläddrade jag igenom mina Edmunds-plattor i hyllan.

Och jodå, där stod den, Repeat When Necessary, en jävligt snygg sak också, ser nästan helt ospelad ut och omslaget som nytt. Så nu har jag två av denna lilla briljanta platta. Nästa gång jag får såna där flashar ska jag kolla i samlingen innan jag gör slag i saken.

Repeat When Necessary är en ganska tidig Edmunds. Från den tiden han lirade med Rockpile och gjorde världens bästa pubrock. Det finns en tvillingskiva till den också, Nick Lows Labour of Lust. 1979 kamperade de tillsammans i Rockpile och spelade samtidigt in egna soloplattor.

De släpptes ungefär samtidigt, om jag inte minns fel. Edmunds spelar på Lowes platta och tvärtom. Båda blev hur bra som helst.
Tyvärr kan man väl inte säga det om Edmunds senare skivor. Han började lira nån slags halvtaskig rock´n´roll och gjorde till och med inspelningar ihop med svenska Refreshments. Farligt nära svensktopps-musik, som jag ser det. Men Repeat When Necessary är överstyv. Dubbelt upp!

Den övre bilden på Edmunds är hämtad från Best of-plattan From Small Things Big Things Come.