Det är aldrig för sent

Jag ställer mig upp och applåderar. Jag gör det nu (fast tyst). Ian McLagan är helt sanslös. Rak rock, pang på. Troublemaker är inget snack eller fegt svansande. Det är precis vad det är. Rock.

Jag fattar inte att den här skivan gått mig förbi tidigare. Och ändå har den stått i samlingen i kanske 20 år. Men det är tydligen aldrig för sent.
Keyboardisten Ian McLagan lirade en gång i legendariska Small Faces och Faces. Som studiomusiker jobbade han bland annat med Rolling Stones. Det märks här. Troublemaker ÄR väldigt mycket Rolling Stones, om man säger så.

Men så är det inga sopmusiker McLagan har trummat ihop. Keith Richards och Ron Wood, vem annars, hanterar gurorna som de vore leksaker. Richards ruggiga riff går inte att kopiera, Dregen. Så fick jag det sagt också.
Och Ron Wood är slug som ett helt rävgryt och slirar runt på strängarna som de vore lakritsremmar.

Bakom trummorna turas Jim Keltner och Ringo Starr om, dessutom håller Stanley Clarke i basgitarren. Med sådana musiker kan det givetvis inte bli annat än jävligt bra.
Troublemaker är McLagans första soloplatta och släpptes så tidigt som 1979.

Hur klarar den sig i dagens konkurrens?
Tja, det skulle väl vara ungefär som att låta ett strutsägg springa ikapp med en struts.


Bilden på Ron Wood är hämtad från hans liveplatta Slide on Live.
Bilden på Keith Richards är från soloplattan Talk is Cheap.