Cactus gav de skitiga jeansen och avklippta jeansjackorna ett ansikte. Långhåriga busar med mer attityd än kunnande. Asfaltsdjungel och extrem bakfylla.
Det amerikanska hårdrockarna lirade i det tidiga 70-talet experimentell bluesrock med intryck hämtade både från den psykedeliska rocken och Paul Butterfield Blues Band. Med tunga gitarrsolon och en råstark rytmsektion blev Cactus bakgatornas och den coola attitydens band.
Cactus bildades ur spillrorna av Vanilla Fudge, där trummisen Carmine Appice och basisten Tim Bogert hade lirat. Jim McCarthy kom närmast från Mitch Ryder´s Detroit Wheel och sångaren Rusty Day hämtades från Ted Nugents Amboy Dukes. De hann med tre album; Cactus 1970, One Way...Or Another 1971 och Restrictions senare samma år.
Restrictions var kronan på verket, även om den aldrig blev någon succé. Varför är egentligen ett litet mysterium.
Token Chokin är en komplett hårdrockslåt med riff fullt i klass med Free Bird eller Sweet Home Alabama, Råa åtta minuter långa Guiltless Glider har allt, maffiga gitarrer och trumsolo som skulle kunna knäcka vindrutan på en lastbil. Blueslåten Evil, skriven av Willie Dixon, blir med Cactus en sanslös rocker.
Men kort efter utgivningen lämnade både Day och McCarthy gruppen. Appice och Bogert gjorde ytterligare ett album, Ot´n´Sweaty 1972. Men när de båda senare samma år började samarbeta med Jeff Beck i supergruppen Beck, Bogert & Appice var tiden ute för Cactus och deras White-Trash-On-Tour-attityd.
Den övre bilden är hämtad från baksidan av LP-konvolutet till Restrictions.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar