1972 skrev Stevie Wonder låten Superstition för Jeff Beck och hans supergrupp Beck, Bogert & Appice. Men låten blev så bra att Tamla Motown ville att han spelade in den själv.Därför finns den med på Wonders album Talking Book och den skönt gungiga soullåten gick direkt upp som etta på amerikanska listan.
Beck, Bogert & Appice tolkning var nog aldrig aktuell för några listor alls. Gitarrmästaren Jeff Beck vrider, bänder och vänder på ackorden, stökar till och skakar om Wonders lilla örhänge till sanslös, brutal, rå och blytung bluesrock. Och dessutom ruggigt bra. Låten finns med på gruppens enda studioalbum, Beck, Bogert & Appice.
Beck, Bogert & Appice blev dock en kortlivad supertrio. Bara en studioskiva spelades in 1973 och året efter släpptes en liveinspelning. Sen var det slut.
Men det var egentligen bara ett hobbyprojekt och mellanspel för de tre giganterna. Jeff Beck var på väg att lägga ner Jeff Beck Group*, Tim Bogert och Carmine Appice satt med spillrorna av boogierockbandet Cactus och visste inte vad de skulle göra, när de möttes under en gemensam turné.
Det korta mötet blev elektriskt. Albumet innehåller, förutom legenden Superstition, flera nu klassiska hårdrocklåtar, bland annat Black Cat Moan. Respektlöst kastar de sig också över Curtis Mayfields I´m So Proud...och gör soul. He, he.
*Jeff Beck Group var också en riktig supergrupp. Här spelade gitarrvirtuosen under slutet av 60-talet tillsammans med Ron Wood och Rod Stewart.
Bilden är hämtad från LP:n Beck, Bogert & Appice.
En riktig kanon-LP, hade liven också men bytte bort den!!!? Hur go é den då! Tycker Superstition är till och med vassare på liven (Live in Japan hette den väl?)med det grymma talkbox introt. Har inte hittat den sedan dess trots ett ivrigt letande.
SvaraRadera