Stormtroopin´ & Physical Graffiti

I rummet hemma hos klasskompisens storasyrra lirades det rock när hon inte var hemma. Nu snackar vi mitten av 70-talet. När vi var ännu yngre fick vi nöja oss med att smygtitta in genom nyckelhålet när hon hade nån pojkvän på besök. Visserligen mycket lärorikt för en 11-åring, men omskakande.

Med det vill jag bara säga att på den tiden var vi inte lika välinformerade som dagens knattar. Trots Staffan Westerberg och Teskedsgumman.

Knullsyrran hade en sån där otymplig skivspelare med inbyggt kassettdäck och rökfärgat lock. Sanslöst inne på den tiden och en statuspryl av stort format.
Själv hade jag en gammal Grundig i barnarpsröd plast med högtalaren i locket, som var avtagbart, mono. Den funkade rätt bra, men nåt fel var det nog på nålen för skivorna började liksom låta lite väl skrapiga efter ett par genomspelningar.

En annan kompis hade en precis likadan. Han spelade dock aldrig sina egna skivor på den, bara de han lånade...

Stormtroopin med Ted Nugent och Physical Graffiti spelade vi sönder hemma hos polarn.
Att kompisens syrra hade klassiker med Kinks, Stones och Beatles stående i skivbacken fattade vi ingenting av. Vi bara garvade åt de gamla raspiga monoinspelningarna.
Hon var åtta år äldre och hade hängt med från början. Vi 60-talare var födda alldeles för sent för att fatta.
Ian Hunter skrev låten Born Late 58 till plattan The Hoople – han visste vad han snackade om.