Traveling Wilburys blev inte bara ett ovanligt lyckat samarbete mellan fem stora, Bob Dylan, Roy Orbison, Tom Petty, George Harrison och Jeff Lynne. Det blev också en nytändning och omstart för dem. Alla fem gjorde i anknytning till åren med Traveling Wilburys soloalbum som undantagslöst blev några av deras bästa. Det här är Wilburys Fab 5:
George Harrison – Cloud 9 (1987)
Tom Petty – Full Moon Fever (1989)
Roy Orbison – Mystery Girl (1989)
Bob Dylan – Oh Mercy (1989)
Jeff Lynne - Armchair Theatre (1989)
Det var nog så att Jeff Lynne hade stor del i framgångarna. Det var han som producerade Wilburys låtar och skapade det alldeles särskilda sound gruppen stod för, en mix mellan ELO:s symfoniska rockarior och tuff amerikansk rotrock. Det var också han som producerade soloplattorna, utom Oh Mercy, där Daniel Lanois höll till bakom spakarna.
George Harrison – Cloud 9
Plattan är egentligen starten för Traveling Wilburys. Jeff Lynne producerade och albumet blev beatlesgitarristens största framgång på många år. När en uppföljare skulle spelas in hoppade Wilburysgänget in och gjorde Handle With Care som b-sida till den nya singeln, vilken alla direkt insåg var alldeles för bra för baksidan på en singel. Supergruppen var född.
Lynnes produktion av Cloud 9 är försiktig, men han rattar om ordentligt på singelhitarna Got My Mind Set On You och When We Was Fab, långt från den introverta pop Harrison ägnat sig åt åren innan.
Tom Petty – Full Moon Fever
Petty harvade omkring nånstans mellan southern rock och country när Traveling Wilburys och Jeff Lynne dök upp. Full Moon Fever blev Pettys starkaste på flera år med oförglömliga superhits som Free Fallin och I Wont Back Down. Det var nästan så att Lynne fick lite för fria tyglar. Ibland låter det mer Wilburys än Petty.
Roy Orbison – Mystery Girl
Den gamle superhjälten hade varit på dekis i flera år. Men när Lynne hoppade in och producerade You Got It på albumet ändrades allt. Orbisons gamla låtar kom till heder igen och flera samlingsalbum gavs ut med honom. Kort efter Wilburys Vol 1 avled dock Orbison.
Bob Dylan – Oh Mercy
Dylan var defintivt på nedgång när Wilburys fick fart på hans karriär igen. Den gamle tände till på allvar, åkte ner till amerikanska södern och gjorde tillsammans med Daniel Lanois sin bästa platta i ”modern tid”. Man in a Long Black Coat, Political World och Shooting Star var låtar som väl kunde platsat på Blood on the Tracks. Oh Mercy är ett av Dylans allra främsta album.
Jeff Lynne – Armchair Theatre
Lynne har lirat med flera grupper, Idle Race, The Move och inte minst ELO. Även han gav under wilbury-tiden ut ett soloalbum, Armchair Theatre. Här finns allt ELO hade och mycket av Wilburys smarta rock. Every Little Thing blev en hit som mycket väl kunde platsat under ELO:s storhetstid.
Bilden på Jeff Lynne är hämtad från konvolutet på Armchair Theatre.
Det finns ju också spår av Lynnes produktioner på Dave Edmunds album Information och Del Shannons sista album. Vi ska heller inte glömma Jimmy Nails singel Blue beyond the grey. Den låter verkligen som Traveling Wilburys.
SvaraRadera