Mera Jack Green

Jag hade tänkt att inte upprepa mig. Men nu kan jag inte låta bli. Det här blir andra gången jag skriver om Humanesque, Jack Greens debutplatta från 1980.
Enda försvaret är att jag numera äger två av den.



Det gick inte att låta bli. USA-pressningen fanns redan i samlingen, men den här engelska förstapressen hade jag inte.
Dessutom kom jag över singeln Murder från samma platta. Båda inköpta på Skivklubben.

Just nu är jag inne i en djup Jack Green-period, igen. Mystique går för fullt den också. Det går liksom inte att stå emot de här små låtarna. De sätter sig nånstans i hjärnbarken och vägrar ge sig av.
Jack Green visste vad han gjorde när han valde Murder som singel. Det är bara pang på, inget extra snack eller extravaganser. Bara rak enkel rock. Och det funkar.

B-sidan på singeln, Can´t Stand It, kommer givetvis också från Humanesque. En låt med precis samma tuffa grepp och enkla ackord. Att den hamnat på en b-sida visar bara hur bra plattan egentligen är.
Och så några ord om de andra låtarna på LP:n. De ska spelas på högsta volym! De också!

Kolla den här länken: Den här killen vet mer...

Å de här kan man jämföra Jack Green med:
Elvis Costello (70-talarna), Graham Parker, Joe Jackson, Phil Seymour, Cockney Rebel (nåja), Dave Edmunds, Generation X, Wreckless Eric, Buzzcocks, Geordie.