En skiva som kom bort

Det är inte ofta de dyker upp. De där små mästerverken som bara tar andan ur kroppen. Jag kom i dagarna över Jack Greens platta Mystique från 1983. Ibland finns det ingen förklaring till varför så bra musik gått spårlöst förbi så länge. Plattan är ju trots allt närmare 30 år gammal.

Det här är briljant smart pop och tuff rak rock, ungefär som en tidig Elvis Costello, Graham Parker eller Joe Jackson. Men Jack Green tvekar inte att lägga in både hårdrocksriff och glamrock i sina låtar.

Till skillnad från nya vågens gullgossar slog Jack Green aldrig igenom. Ganska konstigt egentligen. Jack Greens album är minst lika bra och han verkar dessutom ha ruskigt kul.
Trots att låtarna egentligen är enkla och texterna ganska banala blir det ruggigt bra. Jag tvekar inte att utnämna Mystique till ett av de bästa album jag hört på bra länge.

Mystique blev aldrig någon storsäljare, varken i Sverige eller utomlands. Av den anledningen är skivan nästan helt omöjlig att få tag på, den finns inte ens på Pirate Bay. Spotify då? Men lille vännen (här gapskrattar jag så jag får tårar i ögera).

Jack Green var på 60-talet gitarrist i T Rex och senare i Pretty Things. Sen spelade han en tid med gruppen Metropolis innan han gav ut en rad egna plattor. Humanesque kom 1980, Reverse Logic 1981, Mystique 1983 samt Latest Game 1986. Alla fyra är svåra att få tag på, men är värda varenda krona.

En av få som upptäckte Jack Greens storhet var Roger Daltrey. När han slog igenom som soloartist på allvar 1984 var det med en Jack Green-låt, Walking in My Sleep. Den finns på Mystique och givetvis är originalversionen vassast...
Roger Daltreys inspelning finns på hans platta Parting Should Be Painless.