Den här måste du bara lyssna på: Ian Dury & the Blockheads album Laughter.
En helt sanslös platta. Fullständigt galen och absurd. Jag vet fortfarande inte om jag ska garva eller vad.
Var Ian Dury galen på riktigt?
Eller är det så att han driver med precis allt och alla?
Jag vet inte. Men just nu älskar jag den här skivan.
Först och främst för alldeles sagolika Take Your Elbow Out Of The Soup, You´re Sitting On The Chicken. En ska-rock-punk-låt med en refräng som är så sagolikt rolig att det inte går att beskriva. Bättre namn på en låt, finns det?
Det här är Ian Durys tredje album och är från 1980. Här finns hur mycket roliga grejer som helst.
Superman´s Big Sister, om nu nån minns den (jag gjorde det inte förrän jag nyligen gjorde en del research om plattan), blev väl enda hitlåten från Laughter. Och kanske Pardon också.
Men min favorit, förutom ”Take Your Elbow...” är dans-maniac-helvilda Dance of the Crackpots, Hey Hey Take Me Away och mycket märkliga Fucking Ada. Såna låtar går inte att göra!
Nä, som jag ser det är Laughter Ian Durys egen Sgt Pepper och hans konstnärliga höjdpunkt. Och har nån egentligen tänkt på hur bra Blockheads var som kompband?
Och nej!
Ian Dury var inte galen på något sätt. Däremot led han av polio, som han fick vid sju års ålder. Han dog 2000. Ian Dury var en av nya vågens verkliga hjältar i slutet av 1970-talet.
Mer om Ian Dury:
Ian Durys disco-platta (Do it Yourself)
Personligen har jag alltid haft lite svårt att förstå Durys storhet. Han var förstås en mycket speciell och fascinerande figur, men rent musikaliskt... tja, vet inte riktigt vad jag ska säga. Hans särpräglade mix av new wave, brittisk music hall och funk-inspirerade rytmer kändes ofta bara konstig. Å andra sidan har jag bara "New boots & panties" och "Do it yourself" i samlingen. "Laughter" har jag aldrig hört.
SvaraRaderaJag tyckte väl ungefär likadant som du innan jag lyssnade på den här. Hans tre skivor skiljer sig ganska mycket. Do it yourself är nästan disco, New Boots mer åt punk och new wavehållet.
SvaraRadera