The Musical Box: Ian Durys discoplatta

torsdag 2 juni 2011

Ian Durys discoplatta

Går det att göra bra rock av discorytmer? Många har försökt, men få har lyckats. Stones gjorde det i slutet av 70-talet på Some Girls.
Ian Dury gör det. Och han gör det bra. Utstuderat och listigt. Do it Yourself är en sån där platta jag kan spela hur många gånger som helst.
Och ändå är det disco ta mej faen rätt igenom. På varenda låt...utom en...kanske...

Det är förresten lite märkligt. Ian Durys första platta, New Boots & Panties, var mer eller mindre punk. Men det har han släppt helt och hållet här. Och ger sig alltså på disco...

Ja, ja. Det ska vara Ian Dury till det. Han gjorde sina egna grejer. Alltid det oväntade.
Förmodligen är det därför jag gillar den här skivan.

Do it Yourself är inte någon självklar platta som man fastnar för direkt, ska jag väl också säga. Här finns ingen hit som Sex & Drugs & Rock and Roll, eller Hit Me With Your Rhythmstick*.

Det tar ett par genomlyssningar. Men då växer låtar som Quiet, Inbetweenies och Lullaby for Francies, där han lirar reggae.

Och jag fattar knappt en fjärdedel vad Dury sjunger om. Men hans cockneydialekt är säkert nästan obegriplig också för infödda engelsmän.



* Ja, jag vet. Den låten är med som bonusspår på cd-versionen av den här skivan. Men den är INTE med på vinylen. Och det är den det handlar om här!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar