PINK FLOYD - ATOM HEART MOTHER - 1971
Atom Heart Mother är en knepig skiva. Att vi har svårt att komma överens, detta Pink Floyds märkliga album från 1971 och jag, är knappast ett understatement.
För jag vet inte var jag ska placera den. Den har inget att göra med det Pink Floyd gjorde innan, Ummagumma, och inte heller med Meddle som kom efter. Den står på något sätt helt för sig själv.
Det är inte rock, och det är inte pop, även om ett par låtar på b-sidan kanske skulle kunna tyda på det.
Men visst är det är progressivt så det knakar, och ligger på gränsen till symfonirock och faktiskt klassisk musik. Förstasidans svit – Atom Heart Mother – är nog det närmaste Pink Floyd någonsin kom klassiskt.
Men jag tycker ärligt talat inte det är särskilt bra. Jag har hört bättre.
Atom Heart Mother-sviten tappar jag bort efter bara några minuters lyssning. Början med Father´s Shout och Breast Milky är visserligen klart lyssningsvärda. Men sen sticker det hela iväg och blir lite för knepigt till och med för att vara Pink Floyd.
B-sidan är intressantare. If och Fat Old Sun är utan tvekan väldigt bra poplåtar. Men fan vet om inte Fat Old Sun är en kinks-ripoff...Är detta möjligt?
Alan´s Psychedelic Breakfast är skivans roligaste ögonblick. En stund i alla fall. Efter ett par genomlyssningar inser jag att den nog var roligare att spela in än att lyssna på. Ljudet av stekande fläsk har begränsad rolighetsfaktor.
Nr: 687/2222
Mer om Pink Floyd:
Är detta roligt? (Ummagumma)
Another Brick in the Wall
Pink Floyds anonyma album (Animals)
Det äkta Pink Floyd-soundet (Meddle)
Atom Heart Mother är en knepig skiva. Att vi har svårt att komma överens, detta Pink Floyds märkliga album från 1971 och jag, är knappast ett understatement.
För jag vet inte var jag ska placera den. Den har inget att göra med det Pink Floyd gjorde innan, Ummagumma, och inte heller med Meddle som kom efter. Den står på något sätt helt för sig själv.
Det är inte rock, och det är inte pop, även om ett par låtar på b-sidan kanske skulle kunna tyda på det.
Men jag tycker ärligt talat inte det är särskilt bra. Jag har hört bättre.
Atom Heart Mother-sviten tappar jag bort efter bara några minuters lyssning. Början med Father´s Shout och Breast Milky är visserligen klart lyssningsvärda. Men sen sticker det hela iväg och blir lite för knepigt till och med för att vara Pink Floyd.
Alan´s Psychedelic Breakfast är skivans roligaste ögonblick. En stund i alla fall. Efter ett par genomlyssningar inser jag att den nog var roligare att spela in än att lyssna på. Ljudet av stekande fläsk har begränsad rolighetsfaktor.
Nr: 687/2222
Mer om Pink Floyd:
Är detta roligt? (Ummagumma)
Another Brick in the Wall
Pink Floyds anonyma album (Animals)
Det äkta Pink Floyd-soundet (Meddle)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar