Svårmodiga gossar

ANDWELLA - PEOPLE´S PEOPLE - 1971

Det är fyra svårmodiga gossar som står och sparkar lite lätt i höstlöven, där på omslaget till Andwellas album People´s People. Välklädda, men deppiga och knepiga.

Den där höstruggiga bilden stämmer förresten rätt bra med musiken på skivan. Andwellas musik, sångaren och låtskrivaren David Lewis har sina egna rötter i Irland, är lite svår och stundtals otillgänglig.

Det är visserligen brittisk pop, men det irländska tungsinnet finns hela tiden där bakom.

Nu gör inte detta People´s People från 1971 till en jobbig eller tråkig skiva. Tvärtom, Andwella har något som de flesta andra samtida brittiska popband saknade, ett djup och en eftertanke som nog var sällsynt på den tiden.

Idag jämför jag dem gärna med vår tids indiepopband, men utan de obligatoriska gympadojjorna, käcka bakelit-glasögon och rutiga kavajer. Andwella var, som man ser på bilden, mer stilrena (och äkta).

David Lewis gjorde förresten bra låtar. En av mina favoriter från skivan är halvrockiga Mississippi Water. Den är dock knappast typisk för den här skivan.

Resten är ganska obskyr och på sina ställen lite halvprogressiv rock. Helt okej att lyssna på, till skillnad från mycket annan 70-talspop...för att inte tala om de där pojkarna med gympadojjer.

Andwella blev inte långlivat. Gruppen gjorde vad jag vet bara ett par tre skivor. Den mest berömda, och tydligen mest eftertraktade är naturligtvis inte den här, utan en som heter World´s End från 1970.

Mitt exemplar är en amerikansk utgåva från Dunhill Records. I England gavs skivan ut av CBS.