Pubrock på bruten engelska

Vad sägs om lite fransk pubrock så här i sommarvärmen.
Lite pang-på, rakt och utan snack.
Vad sägs om Little Bob Story?

Ett ganska kul band. Festmusik skulle man väl kunna säga. Inte så där väldigt pretentiöst. Bara trummor, bas, gitarr och sång.

På bruten engelska. Som får mig att tänka på Hurriganes, de där finska rockhjältarna från mitten av 70-talet, om nu nån minns dem.
Little Bob Story är dock aningen bättre. Både vad det gäller musiken och sången.

Jag har egentligen väldigt dålig koll på de här franska rockkungarna. De dök upp ungefär mitt under nya vågen i slutet av 70-talet. Och det går absolut att jämföra dem med pubrockare som Brinsley Schwartz, Rockpile och Mickey Jupp. Men det är lite mer exotiskt, franska rockband är det sällan man stöter på.

Den platta jag har är gruppens debut – High Time från 1976, på franska skivbolaget Arcane. En rätt trevlig liten sak. Little Bob Story blandar egna rockers med en rad välvalda coverlåtar.

Bland annat gör de en ganska udda version på Dylans It´s All Over Now. Skivan är värd att skaffa bara för den låten. Så tror jag inte Dylan själv tänkte sig att den skulle spelas.

Bäst är dock titelspåret – High Time – en av gruppens egna. Little Bob Story kunde göra rätt bra grejer själv också.

Jag kan tänka mig att deras plattor är ganska svåra att få tag på. När de läggs ut på Tradera brukar priserna sticka iväg rätt högt.

Little Bob Story har dock gjort närmare tio album. På senare år har Little Bob själv – jo, han är ganska liten..och rund – fortsatt att ge ut soloalbum. Tyvärr har jag inte hört något av dem.