En liten bit här. En liten bit där. Jeff Lynnes känsla för bra pop vittrade sönder bit för bit i slutet av 70-talet. Det började 1977 med Out of the Blue...
Discovery från 1979 är väl inget dåligt ELO-album egentligen. Här finns ju låtar som Confusion och Midnight Blue. Och Don´t Bring Me Down, så klart.
Men jag har lite svårt för den ska erkännas. För de trummorna (synth?) gillar jag inte alls. Men det är ju en trevlig liten popsång i alla fall...CRASH, BOOM, BANG!
Det finns de som på fullt allvar påstår att ELO och Discovery inte har det minsta med disco att göra.
De har fel. (förmodligen blandar de ihop det med synthpop, men det kom in lite senare i Lynnes musikkarriär). För det är väldigt mycket disco på DISCOvery.
Inte på alla låtar, men tillräckligt för att jag ska tycka det är jobbigt. Don´t Bring Me Down inte minst.
Inte för att disco nödvändigtvis behöver vara dåligt. Men när ett band som Electric Light Orchestra, och en snubbe som Jeff Lynne, kastar sig ut handlöst på dansgolvet och blixtrar med tänderna i det ultravioletta ljuset, då blir jag tveksam.
VERY-disco, förlåt, DISCOvery är nödvändig i samlingen egentligen bara för de som gillar Out of the Blue. De som tycker bättre om de tidigare plattorna gnisslar nog med tänderna. Det gör åtminstone jag.
Haha, sågad vid knäskålarna minsann!
SvaraRadera