The Musical Box: Det susar i säven

torsdag 16 juni 2011

Det susar i säven

Ju fler gånger jag spelar Magna Cartas album Seasons, desto mer övertygad blir jag om att det här är en ruggigt bra platta. I början var jag inte särskilt imponerad. Men den växer. Just nu kan jag inte spela något annat.
Nåt sånt trodde jag väl aldrig att jag skulle säga om ett band som låter mer Simon & Garfunkel än vad Paul Simon och Art Garfunkel någonsin gjorde. Det är väldigt snygg och trevlig akustisk gitarrpop med kul små vändningar. Det här har Magna Carta gjort bra!

Skivan kom redan 1970 men har först nu trasslat sig in i min skivsamling. Den tog förresten vägen från England via Los Angeles innan den hamnade här. Rätt märkligt egentligen.

Men jag upptäckte aldrig Magna Carta på 70-talet, då var det lite tuffare grejer som gällde. Skivan gavs ut av Vertigo i England och när bandet skulle lanseras i USA var det Dunhill Records som skulle fixa det. Och skivor utgivna av Dunhill hamnar gärna i min samling. Det mesta det bolaget gav ut var rätt bra.

Psykedelisk pop sägs Magna Carta vara. Men det brukar ju folk säga om varenda skiva som kom ut de där åren, och särskilt om det var Vertigo i England eller Dunhill som gav ut dem.

Så där jättepsykedeliskt är det väl inte. Mer lite lagom snäll pop, förutom i en låt, tredje spåret Give Me No Goodbye. Det är en tuff liten sak och där lirar Magna Carta-gänget till och med sitar.

Men jag skulle nog påstå att det här är mer progressiv pop, om den genren nu finns. Lite som Dando Shaft och de där andra brittiska folkrockbanden på sin tid.

Magna Carta experimenterade lite med formerna. Hela andrasidan på skivan är nämligen en enda lång svit, Seasons. Jag kan tänka mig att de ville göra nåt i stil med Jethro Tulls Thick as a Brick, men akustiskt.
Den där sviten är lite jobbig i början, men efter några lyssningar blir den bättre. Då får jag lite sån där ”Det susar i säven-känsla” och ser den där skogen där Nalle Puh höll till framför mig.
Och då går det ju inte att låta bli att gilla Magna Carta.

Lite trivia: Ett av styckena i Seasons inleds med exakt samma intro som Queen använde i låten Brighton Rock, det där supertuffa tivoli- och tåg-ljudet som gjorde hela den låten. Här hörs det visserligen bara lite svagt i bakgrunden, men nu vet vi vem som var först...Sheer Heart Attack kom ju inte förrän 1974.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar