Time Loves a Hero

LITTLE FEAT - TIME LOVES A HERO - 1977

Time Loves a Hero känns som en ilsken platta. Kanske inte så mycket på grund av musiken. Utan mer av det som hände vid sidan om.

Little Feat var redan 1977 ett kultband. Deras mix av jazz, bluesrock och västkustrock hade något som andra inte var i närheten av.

Men 1977 var inget bra år för Little Feat. Lowell George, som tidigare gjort de flesta låtarna, gillade inte vad som var på gång. Bandet höll på att glida allt längre ut mot renodlad jazzrock och allt längre bort från blues och rock.

Det är därför han bara har med en låt på skivan, Rocket in My Pocket. Visserligen en rätt trevlig sak, men inte nån av hans bästa.

Jag håller med Lowell George. Visst är Little Feat ett ohyggligt bra band, men Time Loves a Hero är lite för jazzig till och med för att vara Little Feat.

Den landar nånstans mellan Weather Report och den halvtaskiga souljazz Doobie Brothers höll på med i slutet av 70-talet.

Visserligen är de små fötterna fan så mycket bättre, men ändå...
Ändå finns det ett par ruggigt starka saker på den här plattan.

Inledningen med tungt funkiga Hi-Roller är lysande. För att inte tala om instrumentala Day at the Dog Races. Där släpper Little Feat allt och öser på.

Men äh, va fan. Time Loves a Hero är ett bra album.

Mer om Little Feat:
En jobbig jävel (Sailin´ Shoes)