The Musical Box: ELOs flygande tefat

onsdag 15 juni 2011

ELOs flygande tefat

När Out of the Blue kom ut i affärerna var jag bland de första i kön. På den tiden gillade jag ELO mer än vad som var hälsosamt och A New World Record var ju...superbra!
Det fanns förväntningar, alltså.
Även om jag var bland de första som köpte skivan 1977, så var jag nog också en av de första som ställde undan den. För gott.

Trots att det var här ELO:s patenterade flygande tefat dök upp för första gången. Ett nästan lika välkänt varumärke som Stones röda tunga.

ELO:s superpop med smäktande violiner och cello var bra till en viss gräns. Men här gick Jeff Lynne över den gränsen, med råge.

Visst finns det en och annan bra melodi, Turn to Stone, Sweet Talking Woman och rockiga Birmingham Blues till exempel.
Men Lynnes inspiration räckte definitivt inte till en dubbel-LP. Det finns en hel del skräp också, utfyllnad. Då tänker jag närmast på Big Wheels. Är det nån mer än jag som tycker att ELO med den här plattan började bli rätt sliskiga?

OM Jeff Lynne i stället nöjt sig med en vanlig enkel-LP, då kunde nog Out of the Blue kunnat räknas in bland de stora. Det gör den inte nu. Inte i min samling i alla fall.

6 kommentarer:

  1. Absolut mitt i prick! jag var inte långt efter dig i kön 1977, men efter några genomlyssningar så är detta en sällan spelat album. A New World Record är ju ett riktigt bra album, men det album som stått mig närmast genom åren är Face The Music.

    SvaraRadera
  2. Då är det min tur att hålla med dej. Face the Music håller fortfarande.

    SvaraRadera
  3. kalaskiva! Sliskigt javisst, och än mera sliskigt blev det på den följande "Very Disco"-plattan, men jag gillar dom båda. Och visst är "Time" kanonbra? "Face the music" har jag inte hört, får väl kolla upp den kanske.

    SvaraRadera
  4. Time är jävligt bra! Men jag tror inte du kommer att gilla det jag skrivit om Discovery...kommer i veckan.

    SvaraRadera
  5. Det kan finnas olika orsaker till att en skiva ligger en särskilt varmt om hjärtat. Out of the blue räknar jag till en av de bästa skivorna i min samling, dels för att jag älskar stråkar, dels för att det faktiskt var den allra första pop-plattan jag köpte efter att jag blivit introducerad i pop-musikens värld av min äldre bror. Jag var 18 och hade precis inhandlat min första stereo för mina första ihoptjänade pengar. Kanske är det nostalgi men Out of the blue har snurrat mer på skivtallriken än alla de andra ELO-skivorna tillsammans, och jag tycker fortfarande den är snäppet bättre än de andra, även om de också ligger stadigt på min absoluta topplista. Vi kan väl konstatera vid det här laget att min smak ligger betydligt närmare det sliskigt sentimentala än din, så det är väl ingen överraskning att jag tycker att "Big wheels" är en jäkligt bra låt! ;)

    SvaraRadera
  6. He, he. Jag tror vi upptäckte ELO vid lite olika tidpunkter. Face the Music och Eldorado var de första jag hörde. De är fortfarande mina favoriter.

    SvaraRadera