Så heter en av låtarna, eller styckena kanske är mer rätt, på Pink Floyds album Ummagumma från 1969.

Det är inte ens musik och borde inte vara underhållande. Men det är det.

Andra LP:n innehåller ett antal musikstycken gjorda av gruppmedlemmarna var och en för sig. Om de inte ville samarbeta eller om det var något annat vet jag inte. Skivan är i vilket fall som helst märklig.
Och här finns alltså Roger Waters lilla komposition, eller vad man nu vill kalla det, "Several Species of Small Furry Animals Gathered Together in a Cave and Grooving With a Pict”. Jag gillar det namnet.
Egentligen borde det vara helt olyssningsbart. Men det finns något i den där gröna djungeln Waters målar upp. Jag kom på mig själv med att spela den, jag vet inte hur många gånger i rad, för att försöka uppfatta några slags djupare nyanser. Jag kom fram till en enda sak. Det är roligt.
Apropå långa och krångliga låttitlar så kom jag att tänka på en låt som Siw Malmkvist gjorde 1967: "Den person som tillgrep en väska i grönt på centralen igår". Långt ifrån så spännande som Pink Floyds collage av olika ljud. Det finns något där i djungeln som gör att även jag måste lyssna vidare. Däremot gillas inte Nick Masons eget bidrag till den här plattan. Ljud som vandrar fram och tillbaka från den ena högtalaren till den andra tills man blir fullständigt yr i knoppen.
SvaraRaderaHe, he, den kopplingen mellan Siwan och Ummagumma var ny. Håller med om Nick Masons bidrag. Å andra sidan är allt på det här albumet svårlyssnat...
Radera