Jam med Jeff Beck

Satt en hel kväll och jammade med Jeff Beck. Rought and Ready från 1972. Beck lirade och jag hörde på är närmare sanningen. Hela sanningen är att jag spelade skivan. Ett antal gånger.
Han kan hantera en gura den där gossen, den saken är säker.
Nu är väl Rough and Ready inte den allra bästa Jeff Beck-plattan jag har i samlingen. Den är lite för jämn.

Beck blixtrar till emellanåt, men lite för sällan för att det ska tända till, trots att Cozy Powell lirar trummor som en gud.
Men lite annorlunda är den. Givetvis dominerar den tunga bluesrocken, men här finns också en hel del soul, funk och en hel del jazzinfluenser.

En hyfsat kul platta att ha på i bakgrunden.
Bästa låten: Got the Feeling.