Han är en grym gitarrist med kli i fingrarna och enorm känsla. Säkert hade han stor del i framgångarna, men hamnade givetvis i bakgrunden, medvetet eller inte.
Det påstås nämligen att när Jagger och Richards producerade Goats Head Soup fadade de ut Taylors gitarr så fort de bara kunde för att inte själva bli överglänsta.
Mick Taylors solodebut 1979 är ett överraskande album och knappast det man förväntar sig av en gammal gitarrist i Rolling Stones.
Den har nämligen inte särskilt mycket Stones över sig. I stället imponerar Taylor med att lira sin alldeles egen blues- och nästan jazzfusion. En avslappnad och skön LP där Taylor briljerar på gitarren i låt efter låt. Inte minst i Slow Burn och Giddy-Up, som är långt från Stones stökiga sound.
I en låt släpper han dock alla tyglar, Broken Hands är en vass och brutal stoneslåt där Taylor förmodligen tuggat småspik innan han gjorde inspelningen. Där visar han varför både stenarna själva och fansen blev så besvikna när han plötsligt lämnade bandet 1975.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar