Intelligent hårdrock

Under några veckor i mitten av 70-talet var Blue Öyster Cult det största som fanns. Alla skulle ha deras dubbel-live, On Your Feet Or On Your Knees. En platta med mystiska förtecken. Men jag nöjde mig med Secret Treaties, ett studioalbum från året innan, 1974.
Hur ska man förklara hur Blue Öyster Cult låter för någon som aldrig hört dem?
Hårdrock – kanske – men ändå inte. Gitarriffen är lite för snälla och sångaren låter ungefär som han kom från något halvtaskigt amerikanskt folkrockband.
Tuffa och mystiska satanister?
Det var kanske den imagen de ville ha och möjligtvis var det därför de blev så inne. Men nej. Texterna håller inte för det och låttitlarna känns lite för snälla. Deras mörka ballader är inte särskilt mörka eller otäcka. Jag är inte säker på att gruppen visste hur de ville ha det själva.

Blue Öyster Cult startade i slutet av 60-talet på universitetet i Long Island. Tanken var att de skulle spela intelligent hårdrock.
Det tycker väl de flesta band att de gör i och för sig, utom Ozzy. Men Blue Öyster Cult hade belägg för det. Alla i bandet hade pluggat på hyfsat hög nivå och var belästa i litteratur. Flera av dem blev senare musikkritiker. Men om nu musiken blev intelligentare för det vet jag inte.
Secret Treaties var deras tredje studioalbum. Den anses vara deras bästa och var den platta som gjorde att fler än folk på Long Island fick upp ögonen för dem.

Men hur musiken ska beskrivas med ord har jag svårt för. Skum, kanske. Som ett mellanting mellan folkrock, psykedelia och Black Sabbath, ungefär. Så lät i alla fall bandets första stora hitsingel, Career of Evil.
Flaming Telepaths, med ett nästan hypnotiskt piano och melankoliska Astronomy är två andra bra låtar från Secret Treaties. Jag kom på mig själv med att nynna med i Dominance and Submission, en av skivans tyngsta låtar, när jag lyssnade igenom den igen.

Det blev bara en genomlyssning. För det finns rätt många såna där album. De lämnar inga avtryck alls, bara står där i hyllan tills man vid något sällsynt tillfälle blir lite nyfiken igen. On Your Feet Or On Your Knees från 1975 är det ingen risk att jag spelar. Den har jag inte, och tänker inte skaffa. Det beige facket i hyllan är redan fullproppat.

Blue Öyster Cult fick förresten en rätt hyfsad hit 1976 med The Reaper. Den finns på albumet Agents of Fortune.