Tidlös Manfred Mann

Redan när jag gick ut med skivpåsen från Wallins Radio i Huskvarna visste jag att det var något alldeles extra jag hade med mig.
Det hade räckt med att Helena bakom skivdisken spelat två av låtarna på Manfred Manns Angel Station, You Angel You och Don´t Kill It Carol.
Jag bestämde mig direkt, ville inte ens höra de andra. De godbitarna ville jag spara till senare.

Manfred Mann´s Earth Band hade i slutet av 70-talet bränt på i samma spår länge, progressiv rock med tunga keyboards och synthar, svåra texter och invecklade låtar. Men Angel Station var något helt annat. Nu lirade Earth Band pop, nästan new wave. De äldre skivorna kändes genast mediokra och träiga.

De två låtar jag hörde på Wallins var skivans bästa. Att You Angel You var en dylan-cover insåg jag inte förrän senare. Manfred Mann gjorde den till sin helt egen och visade vilka möjligheter den låten hade. Don´t Kill It Carol var den givna ettan, med en melodi och refräng som satte sig direkt, trots de ABBA-lika körerna i bakgrunden.

Det var inte slut med det. Svåra You Are – I Am klistrade sig också fast på ett märkligt sätt. Manfred Mann hade hittat något där. Dessutom är Angels At My Gate en sån där låt jag fortfarande kommer på mig själv med att nynna. Fan vet om inte det är en av de bästa låtar Manfred Mann skrivit själv. Mystisk och drömlik och en klockren refräng; ”58, 56, 54, Angels at my door”, det gillade jag.

Angel Station är en av väldigt få tidlösa plattor som går att ta fram 30 år senare utan att den känns dammig, trist eller gammal. Utan att ha full koll på alla Earth Bands album påstår jag helt fräckt att detta är en av deras allra bästa.

Det var ingen tillfällighet att jag åkte hele vägen till Husskvana för att köpa skiver. I slutet av 70-talet och början av 80-talet var Wallins Radio den absolut hetaste skivaffären i stan. Peter och Helena hade full koll på det nya och kunde plocka fram pärlorna. Angel Station var en av dem.