Värt varenda minut

SUPERTRAMP – PARIS – 1980

I slutet av 70-talet hade Supertramp allt. De var hyllade superstjärnor, hitlåtarna spelades om och om igen i radio och deras skivor sålde i drivor. De hade gjort allt utom ett livealbum...så det var nog nödvändigt för dem att ge ut den här dubbel-LP:n, en inspelning från november 1979 i Paris.

Det är klart att det blev bra det också. Supertramp visade sig vara ett lysande liveband. Lite överraskande kanske, jag visste ju att Supertramp var briljanta musiker, men trodde att de i första hand var ett studioband. De avancerade saker de gav sig på i inspelningsstudion fungerar nästan lika bra inför publik, vilket det här albumet är ett tydligt exempel på.

Men Paris skapar kanske inte den där önskan om att ”jag-borde-varit-där”. Gruppens finstämda snygga harmonier och bra popmelodier försvinner stundtals i ett stökigt moln av hög volym och ett tempo som inte alltid passar riktigt för deras låtar. Men å andra sidan är det väl det man förväntar sig av liveplattor, att få bandets bästa låtar, men på lite annat sätt än man är van vid.

Supertramp gör inte som till exempel Pink Floyd, som på scenen mer eller mindre kopierar sina studiolåtar. Det är givetvis ohyggligt svårt, men blir till slut ganska tråkigt, särskilt när bandet fortsätter ge ut den ena liveplattan efter den andra. Då gillar jag Supertramps inställning bättre.

Paris är ett dubbelalbum, så det är ett omfattande material att lyssna igenom. Men det är värt varenda minut. De låtar jag har mest behållning av är tveklöst de äldre låtarna - från Crime Of The Century - låtar som School, Bloody Well Right och Dreamer. Där hittar Supertramp så rätt.

Man kan förstå att Supertramp under slutet av 70-talet ansågs vara ett av de allra bästa livebanden som turnerade i Europa. Men de som skaffade den här liveplattan efter att ha hört bara Breakfast In America är kanske inte lika imponerade, The Logical Song hör inte till den här skivans bästa spår.

Nr: 1470/2222

Har skrivit om skivan tidigare, men har nu ändrat både uppfattning och så pass mycket i texten att den behöver publiceras igen.