Brittiska Amon Düül och Ashes To Ashes

AMON DÜÜL (UK) – DIE LÖSUNG – 1989

Fan vet om jag vågar jämföra Amon Düül med synthpop. Men det känns nästan ofrånkomligt här. Första spåret på Die Lösung ger mig nämligen en liten känsla av Human League och Spandau Ballet. Men jag nöjer mig med att säga David Bowie, Ashes To Ashes, Heroes eller Station To Station.

Nu är detta inget underbetyg till brittiska Amon Düül som ligger bakom detta album. Jag tycker John Weinzierl och Dave Anderson lyckas riktigt bra och landar nånstans mellan (då) modern pop och krautrock. Låtarna är överlag lättillgängliga och tämligen lättlyssnade, vilket inte hör till krautrockens kännetecken.

Ändå är det tveklöst så att krautrockrötterna finns där, hoppet ut i världsrymden är bara ett neonglänsande gitarriff borta. Det skapar en spännande balans och man undrar hela tiden om Amon Düül ska klara sig eller, som tyska Amon Düül på 80-talet, hamnade i ett träsk av middle-of-the-road-pop och till och med disco. Min favorit får dock bli krautrockiga Drawn To The Flame Part 1.

Intressant med Die Lösung är också de gästartister som dyker upp på skivan förutom Hawkwinds Bob Calvert. Med på skivan finns också Guy Evans, tidigare trummis i Van Der Graaf Generator samt medlemmar från Ozric Tentacles.

Jag har nu alla skivor med brittiska Amon Düül och kan då inte låta bli att slås av den totala brist på eventuella röda trådar mellan de fyra skivorna. John Weinzierl och Dave Anderson stod definitivt inte stilla och utforskade bara ett litet välbekant hörn av progrocken utan tar in, som här pop, och som på Meetings With Menshmachines överraskande nog folkrock. Däremellan får krautrocken ta överhand på album som Hawk Meets Penguin och Fööl Moon.

Existensen av detta brittiska Amon Düül kräver en förklaring i den röriga historieskrivningen om det legendariska bandet. När tyska Amon Düül en period under 80-talet tog en paus tog John Weinzierl och Dave Anderson, som båda var med i ursprungsbandet, med sig gruppens namn till England

Där spelade de mellan 1982 och 1989 in sammanlagt fyra album, samtliga med olika sättningar och oklarheter om vilka som var med vid inspelningarna eller inte.

Det nya bandet kunde trots att både Weinzierl och Anderson var med när tyska Amon Düül spelade in storverket Yeti inte nå samma nivåer som originalet. Men givetvis är de skivor bandet gav ut ändå högintressanta för Amon Düülfansen.

Nu för tiden är LP-skivor med brittiska Amon Düül svåra att hitta. Men så sent som i mitten av 90-talet gick det att få tag i gruppens plattor för ganska låga priser. Men som tur är finns samtliga skivoir också utgivna på CD, vilka är enklare att få tag på.

Nr: 276/CD