Dixie Rock rockar

WET WILLIE – DIXIE ROCK – 1975

Lite trögstartad, men när Dixie Rock kommit upp i varv rockar den rätt bra, trots sitt rykte som lite slirig och anonym. Så tycker dock inte jag, jag gillar Wet Willies lite fräcka sydstats-soul.

Jodå, det finns sydstatsoul också, inte bara southern-rock och sydstatscountry som Marshall Tucker Band. Bröderna Allman banade väg för mer en bara en genre och fick hjälp av skivbolaget Capricorn i Macon.

Wet Willie har fått sina slängar av Allman Brothers lite slarviga sound men utnyttjar det också för att hitta ett alldeles eget sound. Det lyckades de bra med, Wet Willie var på sin tid ett aktat band. Soundet är faktiskt kul, lite annorlunda och fräckare jämfört med ”vanlig” soul-funk och stundtals ganska rockigt.

Wet Willie nöjer sig inte med det utan tar också in både blues och gospel, vilket gör deras album till trevligt sällskap även för den som annars är barnsligt intresserad av Duane Allmans gitarrsound.

Dixie Rock har ett oförtjänt dåligt rykte. Men den hade ett taskigt utgångsläge. Skivan är albumet efter Wet Willies storsäljare och genombrottsskiva, Keep On Smilin´ från 1974, som var deras tredje.

Dixie Rock jämfördes med den, och när någon uppenbar hitlisteetta saknades blev domen hård. Alldeles för hård menar jag.

Det är ett kul album att lyssna på där jag alldeles särskilt tycker bra om bakgrundskören The Willienets med Ella Avery och Donna Hall, som ger skivan lite extra lyster. Men de båda hade varit med förr, inte minst på Keep On Smilin´.

Kom ihåg att det tar ett par genomlyssningar innan man hittar den rätta stämningen och upptäcker alla fina låtar. Så ha lite tålamod med Dixie Rock, den rockar, men inte från början.

Nr: 1452/2222