Strindbergs kvasibarn

STRINDBERGS – STRINDBERGS - 1990

Strindbergsåret 2012 uppmärksammade att det då var 100 år sedan August Strindberg dog genom en rad evenemang i både Sverige och utomlands. Naturligtvis återuppstod punkbandet Strindbergs det året, för andra gången på 2000-talet.

Första gången var 2009 med en spelning på Peace & Love i Borlänge. 2012 var det dags igen med reducerad sättning, att missa Strindbergsåret kunde ju inte Strindbergs göra, eller hur? Strindbergs var postpunkbandet som bildades i svallvågorna bakom KSMB, Ebba Grön och Imperiet, spelade in tre beryktade LP-skivor på 80-talet sen försvann bara tre år senare.

Bandet efterlämnade sig låtar som Kvasibarn, Friheten och jag, När den sista stormen drar förbi, 100 sekunder och Vakna dårar. Förmodligen sorgligt underskattade nu för tiden, då svensk postpunk närmast betraktas som en affär uppgjord mellan Ebba Grön och Imperiet med KSMB som retsam slemmig torsk.

Jag gillade att sångaren, Janne Borgh, hade skånsk dialekt, och jag kunde inte låta bli att älska de uppkäftiga tonårstexterna, där inte minst Kvasibarn blev en hemmafavorit som fick hänga med nästan ända till slutet av 80-talet.

Tyvärr köpte jag av någon anledning aldrig Strindbergs skivor på vinyl. Förmodligen för att Kvasibarn aldrig togs med på första LP:n, Bibeln. Jag hade den på singel. När den försvann under oklara omständigheter nån gång i mitten av 90-talet nöjde jag mig med en samlingsplatta på CD.

Strindbergs levde bara några få korta men uppenbart intensiva år, 1982 till 1985. På den tiden hann bandet med två fullängds-LP, en mini-LP samt några få singlar. Två samlingsalbum har släppts, varav den skiva jag har är den första. Samlingsalbumet Släktklenoder kom så sent som 2005.

Nr: 121/CD