Ett märkligt och förvirrande album

SANTANA – MOONFLOWER – 1977

Då är man fast igen. Den här gången var det Moonflower, som fick snurra på skivspelarna flera kvällar i rad. Santana har den effekten. Det är svårt att låta bli.

Moonflower är ett märkligt och förvirrande album. Det är ett dubbelalbum där hälften av låtarna är inspelade i studio och den andra halvan är liveinspelningar med storheter som Soul Sacrifice, Black Magic Woman, Europa, liveversioner som 1977 inte släppts tidigare.

Men det är inte så att ena skivan består av studiomaterial och den andra är en liveplatta. Det blir aldrig enkelt med Carlos Santana, som den här gången väljer att blanda studioinspelningar med liveupptagningar.

Och som vanligt blir det ohyggligt spännande. Nej, nej, inte alls rörigt som man skulle kunnat tro. För på något sätt finns det en röd tråd som börjar med nya Dawn och sen fortsätter till sista låten på fjärde sidan, en liveinspelning av Toussaint L´Overture.

Och då har man fått sig en kraftfull dos Soul Sacrifice och ett blixtrande men galet långt trumsolo i Head Hands & Feet. Fått känna på storheten i Black Magic Woman och Europas vackra gitarrsolo. Kronan på verket får dock bli covern på Zombies She´s Not There. Mellan det en rad studionummer som Go Within, Bahia och El Morocco.

Ska man helt strikt dela upp låtarna är förmodligen studioinspelningarna ganska ordinära, men som i helheten blir exakt de bitar som behövs för att skapa det magiska albumet Moonflower.

Det är därför ett album man ska lyssna på i sin helhet. Det är då Moonflowers storhet uppenbarar sig. Att lyssna på någon enstaka låt eller bara någon enda av de fyra sidorna blir bara fattigt. Eller så kan du göra som jag, spela albumet flera dagar i rad...

Nr: 1469/2222