Med en hel symfoniorkester bakom sig

BARCLAY JAMES HARVEST – BARCLAY JAMES HARVEST – 1970

I början av 70-talet kallade folk Barclay James Harvest för ett fattigmans Procol Harum eller Moody Blues. Ett underligt rykte för ett band som hade en hel symfoniorkester anställd. Men att deras debutskiva har anslag som påminner om både Procol Harum och Moody Blues är sant.

Jodå, om det berodde på hybris, allmänt övermod eller bara taskiga kunskaper i ekonomi, men innan Barclay James Harvest spelade in sitt första album anställde de en hel symfoniorkester. Och det blev så klart ganska häftigt.

BJH:s sound från de första åren är överdådigt men samtidigt är detta gruppens bästa period. Men att ha en hel symfoniorkester anställd kostar. Efter några år, och ytterligare några album, var BJH nära konkurs och orkesterfolket fick se sig om efter andra arbetsgivare.

BJH:s debutskiva är ett nöje att lyssna på. BJH har redan från början ett distinkt progressivt melodiskt rocksound, men även en ganska kraftfull känsla för folkrock och jazz, som åtminstone jag uppskattar. Tack vare det blir musiken, trots de storstilade arrangemangen, inte så bombastisk och pompös som man skulle kunna tro.

Känslan är i stället ganska behaglig, nästan sofistikerad lyssning dristar jag mig att kalla det. Mitt favoritspår får nog bli When The World Was Broken där BJH ligger väldigt nära Procol Harum i sitt uttryck.

Okej, likheter med andra storheter finns där. Men det gör ingenting. Albumets stora fördel är nämligen att det är så varierat. BJH tar sig elegant vidare från folkrock och jazziga inslag till symfonirock och smakfullt arrangerade melodier. Man hinner liksom aldrig tröttna.

För att vara en debutskiva tycker jag den är ovanligt välgjord och proffsig. Men så hade ju bandet som sagt med sig proffs i orkesterdiket, så allt annat hade väl blivit en besvikelse.

Nr: 1666/2222