Aalon Butlers Cream City

När jag spelade en platta med Prince kom jag på att jag hade den här lilla pärlan stående i hyllan, Aalons album Cream City från 1977.
Det var länge sen jag spelade den, så den åkte på tallriken direkt.

Det tog inte lång stund att konstatera att Cream City är riktigt bra. Aalon Butler opererar i samma område som den gode Prince, Sly & the Family Stone och Rick James. Smart soulfunk med fräcka rytmer, coola melodier och läckra arrangemang.

Egentligen är det märkligt att den här skivan inte blev större. Tydligen blev titellåten Cream City en lokal radiohit i Los Angeles. Resten av låtarna glömdes bort.

Här i Sverige kan jag aldrig påminna mig om att jag hört Cream City nån annanstans än på min egen skivspelare.

Det här är tydligen den enda platta Aalon Butler någonsin gjorde. Jag har inte en aning om var han tog vägen sen.

Men efter att ha lirat Cream City ett antal gånger tycker jag det är synd att det inte blev mer. Det vete fan om inte den här skivan är strået vassare än till exempel Prince debutplatta, som jag ändå gillar rätt bra.

Låten Cream City är naturligtvis klockren, skön soulfunk levererad med ett stort flin.

Coola Rock and Roll Gangster är inte heller dum, för att inte tala svettiga, heta, hårdrockiga Midnight Man. Och funkiga, fräcka, omskakande Lonely Princess.

Nåt sånt hade aldrig Prince kunnat få ihop vid den tiden. Inte Sly Stone heller för den delen.

Det här är en skiva jag måste spela oftare. När fan blir gammal blir han religiös. Trodde väl aldrig att jag skulle skriva så här om en soulplatta.