Det är inte bara i de södra distrikten av Jönköpings kommun Deep Purple gjort avtryck för evigheters evighet. I mitten av 70-talet dök det upp ett japanskt (!) hårdrockband från ön Okinawa.
Att de hittat sin grej i Deep Purple är det inget snack om. Murasaki låter väldigt mycket som Blackmore, Lord och grabbarna gjorde på den gamla goda tiden.
De här japanska hårdrockarna hade blivit populära bland de amerikanska soldater som fanns på ön fram till mitten av 70-talet. Och vad jag vet är Murasaki det första japanska hårdrockband som blev känt utanför sitt hemland.
De fick spela in två album, båda 1975. De skivorna är ohyggligt svåra att få tag på har jag förstått.
Jag har kommit över en reissue av debutskivan Starship från 1978, utgiven av det svenska bolaget Heavy Sound, ett bolag jag faktiskt inte vet ett dugg om. Men en kulturgärning var det i alla fall.
Den som har en liten förkärlek för Deep Purples tidiga 70-tal måste bara leta rätt på den här skivan. Murasaki gör det nämligen oväntat bra.
För att förtydliga en sak. Det handlar alltså inte om covers, Murasaki gör sina egna låtar, men kryddar väldigt mycket med Mark II:an.
Att de sen lägger till en hel del egna inhemska detaljer gör det inte sämre.
Dessutom tycker jag deras musik är ”proggigare” än vad Deep Purple någonsin var. Ibland får jag för mig att jämföra dem med tyskarna i Eloy. Och då är det inte illa!
Långa sekvenser med luftiga gitarrer, en mullrande orgel och små giftgröna melodislingor. Snyggt!
Att de hittat sin grej i Deep Purple är det inget snack om. Murasaki låter väldigt mycket som Blackmore, Lord och grabbarna gjorde på den gamla goda tiden.
De här japanska hårdrockarna hade blivit populära bland de amerikanska soldater som fanns på ön fram till mitten av 70-talet. Och vad jag vet är Murasaki det första japanska hårdrockband som blev känt utanför sitt hemland.
De fick spela in två album, båda 1975. De skivorna är ohyggligt svåra att få tag på har jag förstått.
Jag har kommit över en reissue av debutskivan Starship från 1978, utgiven av det svenska bolaget Heavy Sound, ett bolag jag faktiskt inte vet ett dugg om. Men en kulturgärning var det i alla fall.
Den som har en liten förkärlek för Deep Purples tidiga 70-tal måste bara leta rätt på den här skivan. Murasaki gör det nämligen oväntat bra.
För att förtydliga en sak. Det handlar alltså inte om covers, Murasaki gör sina egna låtar, men kryddar väldigt mycket med Mark II:an.
Att de sen lägger till en hel del egna inhemska detaljer gör det inte sämre.
Dessutom tycker jag deras musik är ”proggigare” än vad Deep Purple någonsin var. Ibland får jag för mig att jämföra dem med tyskarna i Eloy. Och då är det inte illa!
Långa sekvenser med luftiga gitarrer, en mullrande orgel och små giftgröna melodislingor. Snyggt!
"Double Dealing Woman, get out of my way"....."Lady Double Dealer,Dealer, get out of my way!, jo mycket Deep Purple är det!
SvaraRaderaHittade lite på nätet att lyssna på.
Vill ha-Lp
He, he, nä den här är inte alls dum.
SvaraRadera