En komprimerad ZZ Top-recension

Här kommer en recension av en ZZ Top-CD, El Loco.

På tl det dr md sm gifga grna svmpar. Det fn om ine Z Tp he test ngt i den vgen när gjde Hevn, Hell or Hustn. Det nmlgen dn skumste, mrklgate, uda och mst psykdelika ZZ Tp-lt jg ht. OM an nån ena gng skle kna påtå at Txas stlthet exprimentrde och gjrde psykdelsk muk är dt hr. Hevn, Hel or Hustn är utn övrdrft mket annrlnda fr tt vra ZZ Tp. Nstn bra fr lten skle mn kna tyka at El Lco frn 1981 är en jgt br ZZ Tp-skva. Fr dt r dn. Men dt fnns flr orker. Frt oh frmt hr skägn lykts behlla sit rkbldsvasa grove frn Tejs ävn hr. El co tgar på i prcs sma spr. Och i dt hr fllt blr dt hftgt. Tjas frmstr alt mr sm ZZ Tps egn Sgt Pepe. Så tyker ag i ala fal. Sn gr dt ine sken smre at dt fnns n he rd sverna rokrs på El Lco. Tbe Snke Bogie och Perl Nekles s klrt. De tv r sktbra. Sn glar jg Pary on the Pteo ocks, bra fr at dn r så jvla frck. En sk till. På n hr skvn fins okså ZZ Tp:s alra vrsta, smsta oh trdiaste lt någsin - Leila. Dn är hlt jvla vdrig. Jg fr nstan Brce Sprngsten-rsnigar, vlka inte är v dn gda rten. Leila vr knske d hllucingna grna svmprnas fl dt ockå. Dt gr ite at trfa rät vrje gng, nr strngana p gitarn vxer oh blr stre ä timerstokar oh dt brjr krpa frm sm roa elka monter u tpt.

Hm, det kanske är svårt att uppfatta allt i det där komprimerade formatet.
Som tur är har jag El Loco på LP-skiva också. Här får du den analoga recensionen:

ZZ Tops psykedeliska test

På tal om det där med små giftiga gröna svampar. Det vete fan om inte ZZ Top hade testat något i den vägen när de gjorde Heaven, Hell or Houston.

Det är nämligen den skummaste, märkligaste, udda och mest psykedeliska ZZ Top-låt jag hört. OM man någon enda gång skulle kunna påstå att Texas stolthet experimenterade och gjorde psykedelisk musik är det väl här. Heaven, Hell or Houston är utan överdrift mycket annorlunda för att vara ZZ Top.

Nästan bara för den låten skulle man kunna tycka att El Loco från 1981 är en jävligt bra ZZ Top-skiva. För det är den. Men det finns fler orsaker.

Först och främst har skäggen lyckats behålla sitt rakbladsvassa groove från Tejas även här. El Loco tuggar på i precis samma spår. Och i det här fallet blir det häftigt. Tejas framstår allt mer som ZZ Tops egen Sgt Pepper. Så tycker jag i alla fall.

Sen gör det inte saken sämre att det finns en hel rad suveräna rockers på El Loco. Tube Snake Boogie och Pearl Neckless så klart. De två är skitbra. Sen gillar jag Party on the Pateo också, bara för att den är så jävla fräck.

En sak till. På den här skivan finns också ZZ Top:s allra värsta, sämsta och tradigaste låt någonsin - Leila. Den är helt jävla vidrig. Jag får nästan Bruce Springsteen-rysningar, vilka inte är av den goda arten.

Leila var kanske de hallucinogena gröna svamparnas fel det också. Det går ju inte att träffa rätt varje gång, när strängarna på gitarren växer och blir större än timmerstockar och det börjar krypa fram små rosa elaka monster ur tapeterna..